Att få spelarna att lyssna när tränaren pratar är en återkommande utmaning i många innebandylag. Särskilt barn och ungdomar har mycket energi, och ibland handlar pratet mer om nyfikenhet och entusiasm än om ovilja.
Målet är inte att skapa tystnad för tystnadens skull. Målet är att spelarna ska förstå instruktionerna, känna sig delaktiga och få ut så mycket som möjligt av träningen – samtidigt som glädjen finns kvar.
Börja med få och tydliga regler
För många regler blir ofta svåra att komma ihåg. Tre enkla regler kan räcka långt:
-
Ha roligt
Innebandy ska vara utvecklande och lustfyllt. Vi peppar varandra och bidrar till en positiv träning. -
Lyssna på tränaren
När tränaren pratar lyssnar vi, så att alla förstår vad de ska göra och kan komma igång snabbt. -
Var en bra medspelare
Vi visar respekt, hjälper varandra och gör våra lagkamrater bättre.
Gå igenom reglerna i början av säsongen och återkom till dem regelbundet. Förklara också varför de finns. Exempelvis: ”När alla lyssnar kan vi träna mer och slipper upprepa instruktionerna.”
Reglerna fungerar bäst när de gäller alla – även tränare och ledare. Tränarna behöver själva visa hur man lyssnar, respekterar andra och bidrar till en bra stämning.
Håll instruktionerna korta
En vanlig orsak till att spelare börjar prata är att instruktionen blir för lång. Barn och ungdomar har ofta svårt att behålla fokus under längre genomgångar, särskilt efter en intensiv övning.
Försök därför att:
- Förklara en eller två saker åt gången.
- Använda korta och tydliga meningar.
- Visa övningen praktiskt i stället för att bara beskriva den.
- Låta spelarna prova snabbt.
- Pausa övningen och fylla på med nästa instruktion vid behov.
En bra tumregel är att låta instruktionen vara så kort som möjligt och sedan komma igång. Det är ofta lättare att förstå en övning genom att testa än genom att lyssna på en lång förklaring.
Kontrollera gärna att spelarna förstått genom att fråga:
”Vem kan visa vad vi ska börja med?”
Då får du både en snabb kontroll och en mer aktiv grupp.
Se till att alla faktiskt hör
Ibland beror pratet inte på bristande respekt. Spelarna kanske helt enkelt inte hör vad tränaren säger.
Det kan vara svårt när:
- Flera lag tränar samtidigt.
- Planen är uppdelad i flera stationer.
- Det är mycket ljud i hallen.
- Bollar studsar och klubbor slår.
- Spelarna står långt ifrån tränaren.
- Tränaren pratar med ryggen mot delar av gruppen.
Samla därför gruppen nära dig när du ger viktiga instruktioner. Se till att spelarna står så att de kan se och höra dig. Om ljudnivån är hög kan du behöva använda ett tydligare kroppsspråk, prata lugnare och vänta in rätt ögonblick i stället för att försöka överrösta hela hallen.
Om ni använder uppdelade planer eller stationer kan det också vara bättre att ge instruktionerna i mindre grupper. Då blir det lättare för alla att höra och ställa frågor.
Använd flera tränare på ett smart sätt
Är ni flera tränare eller hjälptränare kan ni fördela uppgifterna under instruktionerna.
En ledare kan exempelvis:
- Hålla i genomgången.
- Hjälpa till att visa övningen.
- Kontrollera att alla står samlade.
- Vara placerad nära en spelare som ofta börjar prata.
Det sista kan vara ett enkelt men effektivt knep. Om en hjälptränare sätter eller ställer sig i närheten av spelaren kan tränaren diskret påminna om att lyssna, utan att behöva avbryta hela gruppen.
Det är viktigt att detta görs lugnt och respektfullt. Syftet är inte att peka ut spelaren, utan att hjälpa honom eller henne att behålla fokus.
Bygg en stark relation till spelarna
Relationen mellan tränare och spelare har stor betydelse. En spelare som känner sig sedd, uppskattad och respekterad har ofta lättare att ta emot korrigeringar.
Ta dig tid att:
- Hälsa på spelaren och fråga hur dagen varit.
- Uppmärksamma bra beteenden, inte bara problem.
- Ge beröm när spelaren lyssnar och hjälper andra.
- Visa intresse även utanför själva instruktionerna.
- Prata enskilt om det behövs.
När relationen är stark vill spelaren ofta inte göra tränaren besviken. Det kan göra det lättare att skärpa sig när det är dags att lyssna.
Ett enskilt samtal kan exempelvis låta så här:
”Jag tycker verkligen om din energi och ditt engagemang. Samtidigt behöver jag att du hjälper laget genom att lyssna när vi går igenom övningen. Hur kan vi göra det lättare för dig?”
Det blir mer konstruktivt än att skälla ut spelaren inför hela gruppen.
Håll glädjen och energin uppe
En träning med långa väntetider och mycket stillastående leder lätt till prat och rastlöshet. Försök därför att planera träningen så att spelarna är aktiva så mycket som möjligt.
Du kan till exempel:
- Ha bollar och material redo innan träningen börjar.
- Undvika långa köer.
- Dela upp gruppen i mindre stationer.
- Låta spelarna testa övningen snabbt efter en kort instruktion.
- Variera mellan teknik, spel och tävlingsmoment.
- Använda lekar och små tävlingar.
- Växla mellan lugnare teknikövningar och mer intensiva moment.
Det kan också vara bra att blanda in övningar där pulsen går upp. När spelarna får springa, tävla och använda mycket energi minskar ofta rastlösheten. Trötta spelare kan dessutom ha lättare att fokusera – så länge träningen är välplanerad och belastningen är anpassad efter ålder och nivå.
Glädje behöver inte betyda att träningen saknar struktur. Tvärtom kan tydliga ramar göra det lättare för spelarna att ha roligt.
Ge spelarna något att göra medan de väntar
Många störande samtal uppstår när spelarna står sysslolösa. Ge därför gärna gruppen en enkel uppgift medan du förbereder nästa del:
- Dribbla lugnt på egen hand.
- Håll bollen på bladet.
- Passa två och två.
- Förflytta sig mellan koner.
- Göra en enkel balans- eller koordinationsövning.
På så sätt behåller spelarna aktivitet och fokus, samtidigt som du slipper samla en helt stillastående grupp.
Bekräfta det du vill se mer av
Tränare hamnar lätt i att bara reagera på det som stör. Försök i stället att uppmärksamma spelare som gör rätt.
Säg exempelvis:
- ”Bra, nu lyssnade hela gruppen direkt.”
- ”Tack för att ni väntade tills instruktionen var klar.”
- ”Jag såg att du hjälpte din kompis att förstå övningen.”
- ”Bra fokus – då hinner vi spela mer.”
Positiv förstärkning gör tydliga beteenden synliga för hela gruppen. Spelarna förstår då vad som förväntas och får motivation att fortsätta på samma sätt.
Använd en gemensam signal
En enkel startsignal kan göra stor skillnad. Det kan vara:
- En hand upp i luften.
- En visselpipa.
- Ett särskilt ord.
- Att tränaren ställer sig på en bestämd plats.
- Att spelarna lägger klubban på golvet och vänder blicken mot tränaren.
Öva på signalen när det är lugnt. Förklara vad spelarna ska göra när de hör eller ser den. Exempelvis:
”När jag håller upp handen stannar vi, lägger bollen vid fötterna och tittar hit.”
Använd sedan samma signal konsekvent under hela säsongen.
Undvik att höja rösten i onödan
Att skrika högre än spelarna kan fungera kortsiktigt, men brukar sällan skapa bättre fokus på längre sikt. Det kan dessutom göra att träningen får en negativ stämning.
Försök i stället att:
- Använda den gemensamma signalen.
- Vänta några sekunder.
- Söka ögonkontakt.
- Gå närmare gruppen eller den spelare som pratar.
- Ge en lugn och tydlig påminnelse.
Om du behöver säga till, rikta dig mot beteendet – inte mot spelarens person.
Säg hellre:
”Nu behöver du lyssna så att du vet vad du ska göra.”
än:
”Du lyssnar aldrig.”
Prata enskilt när problemet återkommer
Om samma spelare ofta stör instruktionerna kan ett lugnt samtal efter träningen vara bättre än upprepade tillsägelser inför alla.
Försök att ta reda på vad beteendet beror på. Spelaren kanske:
- Har svårt att stå stilla.
- Inte förstår instruktionen.
- Tycker att genomgångarna är för långa.
- Vill få uppmärksamhet.
- Har svårt att höra.
- Är osäker på vad han eller hon ska göra.
- Behöver mer ansvar och delaktighet.
Tillsammans kan ni komma överens om en konkret strategi. Det kan exempelvis vara att spelaren står nära tränaren, får visa övningen eller får en särskild uppgift under genomgången.
Ge ansvar till spelare som har mycket energi
En pratig eller rastlös spelare kan ibland ha mycket energi som behöver användas på ett positivt sätt. Ge spelaren ett ansvar, till exempel att:
- Visa en del av övningen.
- Hjälpa till att samla in bollar.
- Vara först att demonstrera.
- Förklara en regel för en lagkamrat.
- Vara ansvarig för en station tillsammans med en ledare.
Detta ska inte bli en belöning för att störa, men rätt typ av ansvar kan göra spelaren mer delaktig och fokuserad.
Sammanfattning
För att hantera pratiga spelare under instruktion handlar det framför allt om att skapa tydlighet, aktivitet och goda relationer.
Kom ihåg att:
- Ha tre enkla regler: ha roligt, lyssna på tränaren och var en bra medspelare.
- Hålla instruktionerna korta och praktiska.
- Säkerställa att alla spelare hör vad som sägs.
- Använda flera tränare och hjälptränare aktivt.
- Bygga en stark relation till varje spelare.
- Hålla glädjen och tempot uppe.
- Ge positiv feedback när spelarna gör rätt.
- Använda en gemensam signal för att samla gruppen.
- Prata enskilt med spelaren om problemet återkommer.
- Anpassa stödet efter spelarens ålder, personlighet och behov.
Det viktigaste är att komma ihåg att spelare som pratar inte alltid försöker sabotera träningen. Ofta behöver de hjälp att förstå förväntningarna, få använda sin energi på rätt sätt och känna att de är en viktig del av laget.