Kissande Hunden för Innebandy


Varför kissande hunden är bra för innebandy

Innebandy ställer höga krav på:

  • Stabil höftkontroll i sidled

  • Stark bål vid låg spelställning

  • Balans vid skott, pass och finter

  • Skadeförebyggande styrka runt knä, höft och ländrygg

Kissande hunden tränar exakt dessa egenskaper genom att isolera sätesmuskulaturen och samtidigt kräva stabilitet i bålen.


Grundutförande – knästående variant

Startposition

  • Stå på alla fyra:

    • Knän i höftbredd

    • Händer rakt under axlarna

  • Rak rygg och spänd bål

  • Blicken ned mot golvet

Utförande

  1. Lyft ena benet åt sidan, med knät böjt i cirka 90 grader

  2. Lyft kontrollerat tills höften är i linje med kroppen

  3. Sänk långsamt tillbaka

  4. Upprepa 8–12 gånger per sida

Fokus

  • Rörelsen ska komma från höften, inte svanken

  • Bålen ska vara stilla

  • Inga gungande rörelser


Avancerad variant – planka / armhävningsposition

Denna variant passar äldre barn, ungdomar och seniorer.

Startposition

  • Stå i armhävningsposition

  • Spänd bål och rak kropp

  • Fötterna något bredare än höftbredd

Utförande

  1. Lyft ena benet åt sidan (kontrollerat)

  2. Håll höften stabil

  3. Sänk tillbaka utan att tappa balansen

  4. Byt ben

Effekt

  • Ökad belastning på bål och axlar

  • Mer matchlik stabilitet

  • Extra bra för spelare som lätt tappar balans i pressade situationer


Vanliga misstag

  • Svankande rygg

  • För högt benlyft

  • För snabba rörelser

  • Spelaren “roterar” kroppen istället för att isolera höften


Anpassning för olika åldrar

Yngre barn

  • Kör knästående

  • Få repetitioner

  • Lekfull ton

  • Fokus på kontroll, inte styrka

Äldre barn och ungdomar

  • Knästående + plankvariant

  • Långsamma repetitioner

  • Lägg in tävlingsmoment i par

Seniorer

  • Planka

  • Extra långsam excentrisk fas

  • Eventuellt gummiband runt knäna


När passar övningen bäst?

  • Uppvärmning före innebandyträning

  • Skadeförebyggande block

  • Fysträning utan hall

  • Rehabilitering efter höft-, knä- eller ländryggsbesvär